2024-01-04 11:32
Emelie Olofsson

Det finns oändligt skrivet om läsning, läsinlärning och läsförståelse. Och är du intresserad av eller jobbar med barns läsning känner du säker till en hel del av detta. Men jag ska försöka koka ner det till något som svarar på tre grundläggande frågor: Vad är läsning? Vad innebär det att vara en god läsare? Hur utvecklas läsförståelse?

Vad är läsning?

En fråga som ofta dyker upp när man pratar om läsning är huruvida läslyssning räknas in i begreppet läsning. För många är det inte riktigt lika mycket värt att lyssna som att läsa med ögonen och räknas inte heller som att faktiskt läsa. Vi är dock många som inte håller med om det. Att läsa med öronen ger i princip samma upplevelse som att läsa med ögonen. Det enda du slipper, eller missar, är avkodningen. En uppläst bok ger samma berättelse, tränar din språkförståelse, ökar ditt ordförråd, ger dig övning i att förstå och tolka text och vidgar dina vyer när det gäller såväl världen och andra människor som vad en text kan vara. MEN en ljudbok eller uppläst text tränar inte avkodning och inte läsförståelse, utan den närliggande förmågan hörförståelse, och därför kommer jag i den här texten fokusera på läsning med ögonen.

Att läsa brukar definieras som att ”identifiera de skrivna orden och ta hjälp av relevant bakgrundskunskap för att förstå innehållet”. [1] Det är en definition som i sig inte indikerar att man måste avkoda orden för att det ska räknas som läsning. Men många forskare som ägnar sig åt läsning, läsinlärning och läsförståelse brukar ändå räkna in avkodning som en del av att ”identifiera” ord och därmed en del av läsningen.

The simple view of reading

En vanlig modell när det gäller läsning och läsförståelse är The Simple View of Reading. I den delas läsning in i tre delar: avkodning, språkförståelse och läsförståelse.
Avkodning innebär att känna igen bokstäverna, kunna koppla dem till specifika språkljud och bygga ihop ljuden till hela ord.
Språkförståelse är egentligen inte kopplat specifikt till läsning utan handlar om att förstå innehåll i tal eller text. En persons språkförståelse beror bland annat av hens ordförråd och förståelse för språkets struktur.
Läsförståelse är förmågan att ta till sig innebörden i en text i sitt sammanhang, koppla det till tidigare erfarenheter och agera på ett adekvat sätt utifrån kontexten.

Avkodning och språkförståelse är båda grundläggande för att utveckla en god läsförmåga, men de utvecklas oberoende av varandra. Språkförståelse tränas ofta långt innan ett barn börjar avkoda text, i och med att det är något vi göra så fort vi hör språk. Vi lär oss nya ord och bygger upp förståelse för språkets grammatik. Vi lär oss meningsbyggnad, att ord kan böjas och byggas på med förled och ändelser och att ord som låter lika kan betyda helt olika saker. Och vi lär oss att helt vanliga meningar (som: Det är lite kallt här inne.) kan betyda något mer än vad man först tror (till exempel: Stäng fönstret!). Avkodningen kommer senare, när barnet introduceras för texter och lär sig att varje krumelur har ett ljud som tillsammans med andra krumelurer bildar ord som betyder saker.

Vad innebär det att vara en god läsare?

Att vara en god läsare kräver att man både kan avkoda snabbt och säkert och har en god språkförståelse. Målet med avkodningsträning är att avkodningen ska bli automatiserad. Det innebär att man inte längre behöver ljuda ord utan kan avkoda dem ortografiskt, det vill säga ser hela eller större delar av ord som ordbilder. Även en mycket stark läsare kan dock ibland behöva använda ljudning för att avkoda nya och krångliga ord (tänk till exempel Antarctosaurus eller andra okända dinosaurienamn).

För att nå automatisk avkodning behöver man
1) ha fonologisk medvetenhet, vilket innebär att man förstår att språk består av ljud och vara medveten om och kunna urskilja enskilda fonem i ett ord. Fonem är den minsta beståndsdelen i språket som ändrar betydelsen av ord. Ganska ofta är en bokstav ett fonem, men inte alltid. En del fonem består av bokstavskombinationer, till exempel ng-ljud, tje-ljud med flera. Fonologisk medvetenhet har inte direkt med läsning att göra utan handlar mer om språklig medvetenhet.
2) ha bokstavskunskap, det vill säga kunskap om bokstävernas utseende, namn och ljud. För många barn är det svårt att förstå att varje prick, ring eller böj har betydelse. Men kopplingen mellan bokstävernas utseende och ljud måste vara överinlärd för att barnet ska kunna ta steget från ljudläsning till helordsläsning (ortografisk läsning).
3) kunna alfabetisk avkodning, alltså att länka samman bokstäver med dess ljud och binda ihop ljuden till ett samlat ord. För att avkoda alfabetiskt krävs både fonologisk medvetenhet och bokstavskunskap. Alfabetisk avkodning ger en chans att läsa och lära nya ord och bygga upp minnet för fler och fler ordbilder för att på sikt nå ortografisk avkodning.
4) behärska ortografisk avkodning, och alltså se hela eller större delar av ord som ordbilder och kunna läsa ut dem som helheter utan att ljuda.

När man nått automatisk avkodning kan man inte låta bli att läsa när man ser ett ord, och att avkoda kräver inte längre tankeverksamhet vilket ger utrymme över för att koncentrera sig på innehållet.

Språkförståelse å sin sida innehåller andra typer av förmågor och kunskaper:
Ordförråd: de ord som vi har lagrade i vårt mentala lexikon, deras uttal och skriftform, olika betydelser, hur de kan användas i en mening.
Språkstruktur: hur man kan kombinera ord i satser och meningar för att få olika betydelser. I språkstruktur ingår också att förstå dåtid eller nutid, singular och plural, bestämdhet och obestämdhet.
Bakgrundskunskap: vår förförståelse, hur vi tolkar det vi hör eller läser beroende på sammanhang och vad vi förväntar oss i sammanhanget.
Textstruktur: förståelse för ledtrådar i textens innehåll och form, samt uttryck för tidssamband och kausala samband.
Tolkningsstrategier: strategier för att tolka och förstå en text, beroende på syftet med läsandet och textens svårighetsgrad.

Hur utvecklas läsförståelse?

Att bli en läsare med god läsförståelse är inte en trappa där man tränar upp ett steg i taget, utan mer av en spiral där olika förmågor samverkar för att ta en längre och längre. Kommer man in i läsningen med god språkförståelse, det vill säga att man har ett relativt stort ordförråd med sig, men har en känsla för meningsbyggnad och förstår en del av språkets nyanser och möjligheter, så har man en fördel när man ska börja avkoda. Ju fler ord man kan desto lättare att avkoda, eftersom man har större chans att faktiskt förstå vad orden betyder när man väl lyckas läsa ut dem. Ju snabbare man lyckas avkoda desto snabbare kan man gå vidare till svårare texter som ökar ens ordförråd och utvecklar ens språkförståelse och tränas ens avkodningsförmåga och så vidare. Och som att det inte räcker med avkodningsförmåga och språkförståelse brukar forskare även slänga in läsflyt i läsförståelseekvationen. Läsflyt innebär att man läser utan att staka sig, i ett tempo som en enkelt att lyssna på och med rätt prosodi. Allt det här kräver en god avkodningsförmåga och bidrar till att underlätta läsförståelsen.

Men förutom avkodning och språkförståelse (och läsflyt) kräver god läsförståelse också förmågan att använda tidigare kunskap om världen eller olika textgenrer, kunna anpassa läsningen efter texttypen och använda tolkningsstrategier för att förstå textens innehåll. Skickliga läsare verkar ha en känsla för hur de ska läsa en text för att underlätta förståelsen. Det kan bero på att de har varit duktiga lyssnare och har god hörförståelse. De utnyttjar ledtrådar i textens struktur för att aktivera sin tidigare kunskap och lägga till ny. De funderar på innebörden av metaforer och språkliga bilder, koncentrerar sig på att läsa mellan raderna och skapar egna inre bilder av innehållet. En nyckel till att utveckla läsförståelse kan alltså vara att träna på hörförståelse eftersom man då kan göra dessa saker utan att behöva fokusera på avkodningen samtidigt.

[1] Elbro, Carsten: Introduktion. I: Lära barn att läsa. s. 13

Hela texten bygger på artiklar ur antologin Lära barn att läsa – Vägen från fonologisk medvetenhet till god läsförståelse, och om du vill vet mer rekommenderar jag verkligen att du läser den.


Hej!
"Jag som skrivit inlägget är redaktör med ansvar för Hegas faktaböcker. Innan Hegas jobbade jag drygt ett decennium som skolbibliotekarie i Kävlinge kommun. Har du frågor eller funderingar om lättläst? Mejla mig! emelie@hegas.se" – Emelie Olofsson