2018-09-17 15:42
Hegas

Hegas har träffat författaren och bibliotekarien Åsa Storck, aktuell med den historiska romanserien På plats i tiden. Det är spännande böcker som utspelar sig på olika platser under olika tidsåldrar.

När bestämde du dig för att skriva historiska romaner?

Jag har alltid gillat att läsa berättelser som utspelar sig förr i tiden. Därför är det också roligt att skriva historiska berättelser. Det här att tänka sig in i hur livet skulle ha varit om jag levt på medeltiden eller stenåldern, det tycker jag fortfarande är roligt att fantisera om. Mina allra första lättlästa kapitelböcker som jag skrev för Hegas i mitten av 90-talet, handlade just om medeltiden och en av mina favoriter bland historiska platser: Bäckaskogs kloster vid Ivösjön.

Vilken historisk plats är din favorit och varför?

Kinesiska muren är nog min absoluta favorit bland historiska platser. Ibland kan det ju vara så att en plats som man läst mycket om och föreställt sig på ett visst sätt inte är så märkvärdig när man väl kommer dit. Med kinesiska muren var det precis tvärtom för min del: bättre och mer storslaget i verkligheten än i fantasin. Att se den vindla sig fram och få gå upp på den var helt otroligt. Extra roligt att också nu få skriva om den i "Lin vid muren"!

Har du några speciella historiska platser du vill skriva om i framtiden?

Just nu håller jag på att skriva om Charles Darwin och hans resa till Galapagosöarna. 1800-talet var en spännande tid med alla upptäcktsresande som ibland kom fram till teorier och fakta som gick tvärs emot hur religion och tradition bestämt att det skulle vara.

Har du några tips på hur pedagoger och bibliotekarier kan göra historien levande och spännande för barn?

Använd skönlitteratur i undervisningen i historia! Om man lever sig in i en persons liv och öde i en fiktiv historisk berättelse och sedan utifrån det blir nyfiken och vill veta mer om en viss epok, då minns man sammanhang och fakta så mycket bättre. Torra historiska fakta får liv och glöms inte bort om de kopplas till personer man läst om i en berättelse. Föremål från förr är också ett sätt att väcka historieintresse. En locktång som är 100 år gammal, en bit bärnsten som använts som betalningsmedel för många hundra år sedan, en flintasten som använts till stenåldersyxor och ett foto av de flickor som i november för drygt hundra år sedan gick vilse i skogen och mot alla odds överlevde tre veckor i kyla och mörker: Allt detta är historiska föremål som jag själv brukar använda mig av i skolor för att berätta om förr i tiden.

Jag tror vi människor är ganska lika idag mot hur vi var förr och hur vi klarar sådant som flykt, krig, svält och ensamhet. De bästa historiska berättelserna får en att se och förstå kopplingen mellan då och nu. 

Visste du att På plats i tiden är faktagranskad