Läs! Fast inte just den boken ...

Censurering av böcker. Det händer i konservativa delar av USA, i diktaturer och andra länder där man är rädd för fritt tänkande. Varför är det relevant här i Sverige? Detta var en av frågorna på ett seminarium på årets bokmässa. Och det sorliga svaret är att det är skrämmande aktuellt även i Sverige.

Seminarium om förbjudna böcker

Därför förbjuds böcker med hbtqi-tema var rubriken på seminariet med Kerstin Almegård från Svenska PEN, Elias Fjellander från RFSL Ungdom och Sebastian Lönnlöv, bibliotekarie och författare. Deras svar på frågan om varför det är relevant att diskutera censur i Sverige var att frågan om censur är relevant överallt eftersom tendenserna till ökad kontroll över litteraturen sprider sig och böcker är alldeles för viktiga för att bli kontrollerade på det sättet. Och sanningen är att det händer även här.

Varför censur?

Syftet med bokförbud är att förtrycka olika redan marginaliserade grupper. Genom att förbjuda böcker om slaveriet och medborgarrättsrörelsen visar man för afroamerikaner att deras historia – och alltså de – inte är viktiga. Genom att begränsa litteratur om feminism och kvinnors situation försvårar man utvecklingen mot ett mer jämlikt samhälle. Och genom att censurera böcker med hbtqi-tema skapar man ett samhälle där hat och hot riskerar öka mot en grupp unga som redan har det svårt, med syfte att skrämma dem till tystnad.
Just nu är böcker om icke-binaritet och trans speciellt utsatta i USA och det är något som vi ser även här i Sverige. Det finns en rädsla från konservativt håll om ”smittsamhet” just när det gäller litteratur om trans- och genusfrågor. Som att litteratur skulle ha makt att styra vilket kön man har eller ens sexualitet. Märkligt då att all annan litteratur en ung människa läser inte har samma effekt och gör alla straighta och cis …

Backlash i opinionen

Men hur har vi hamnat här? Varför känns det som att vi rör oss baklänges, efter en period där det faktiskt blivit bättre för hbtqi-personer? Elias Fjellander förklarade att opinionsarbetet för hbtqi-personers rättigheter har ökat synligheten för den här gruppen i samhället. Allt fler känner att de kan vara öppna med både sin könsidentitet och sin sexualitet. Lagstiftningen har gått åt rätt håll sedan millennieskiftet med könsneutralt äktenskap, adoption för samkönade par och nu senast en uppdatering av lagstiftningen kring könsbekräftande vård för transpersoner. Men synligheten har i sin tur ökat motståndet och ifrågasättandet. Många tycker att ”nu har ni fått en massa rättigheter – kan ni bara vara nöjda och hålla tyst”. Och varje gång en person med en plattform – oavsett om det är en politiker, en kändis eller bara något med starka åsikter och en möjlighet att göra dem hörda – uttalar sig negativt om den här gruppen får det konsekvenser. När jag intervjuade Elias Fjellander till boken Du kan! Pride berättade han hur RFSL Ungdoms medlemmar omedelbart kände av ett skifte i sin omgivning efter att SD-politiker eller andra försökt förbjuda en prideflagga eller tvingat bort sagoläsning med dragqueens på biblioteket i deras stad. Och när världens mäktigaste politiker – USAs president – driver frågan får det konsekvenser som vi inte ens kan greppa.

Politiker lägger sig i fel saker

Det som händer i Sverige nu är att politiker och föräldrar påverkas av utvecklingen på andra sidan dammen. Trots att politiker inte ska lägga sig i kulturverksamheter händer det att bidrag villkoras: ”Ni får pengar OM …”. Det sker också allt oftare självcensur från bibliotek och andra kulturinstitutioner: ”Vi kan inte ta in Drakar och dragqueens, för vi har inte resurser att hantera hatstormen på sociala medier eller råd att öka närvaron av säkerhetspersonal.” ”Vi orkar inte hatet och hoten, och kan inte utsätta vår personal för riskerna.” Det här leder till att sociala samlingsplatser för unga hbtqi-personer försvinner och att allt fler i gruppen känner sig svikna av samhället. Vad svenska politiker behöver göra är att inte försöka styra verksamheten, utan istället tydligt sätta ner foten och visa att kulturen ska vara fri och att all form av diskriminering är oacceptabel.

Otillbörlig påverkan

I ett av höstens avsnitt av Lättlästpodden pratar vi med skolbibliotekarie Susanne Köhler om censur. Hon jobbade på en grundskola i Norrköping där en vårdnadshavare lyckades få en bok censurerad eftersom hen inte tyckte att hens barn skulle läsa boken. Boken i fråga var just en av de mest bannade böckerna i USA, Gender Queer av Maia Kobabe. Susanne gick till sin rektor för att diskutera frågan, men kände inte att hon fick gehör. Istället för att försvara barns och ungas rätt till läsning bad rektorn att Susanne skulle plocka undan boken från hbtqi-hyllan och ställa den mer undangömt bland böckerna för högstadiet. Efter att Susanne slutat på skolan försökte en mellanstadieelev låna boken, men blev nekad.
Både RFSL Ungdom och fackförbundet DIK engagerade sig i fallet och RFSL Ungdom anmälde skolan till Skolinspektionen, som valde att omedelbart lägga ner fallet. Det visar att frågan om otillbörlig påverkan inte är prioriterad, vilket kan få allvarliga konsekvenser på lite längre sikt.

Vem har makten över barnens läsning?

Ett av skolans och skolbibliotekets viktigaste uppdrag är göra barn och unga till demokratiska medborgare. I det uppdraget ingår att på ett öppet och inkluderande sätt låta dem söka och hitta sig själva på olika sätt. Att erbjuda böcker där alla känner sig representerade och synliggjorda är ett sätt att göra det.
Naturligtvis kan enskilda vårdnadshavare ha åsikter om vad deras eget barn läser. Det står dem fritt att ta den diskussionen med det egna barnet och förklara varför de inte tycker att boken är lämplig. Men en vårdnadshavare ska aldrig kunna styra vad som får och inte får finnas på skolans bibliotek. Vid den här typen av händelse måste rektor stå på sin skolbibliotekaries och elevgruppens sida.

Banned books week

I fallet med Susanne Köhler och skolan i Norrköping hade boken köpts in av en utbildad bibliotekarie i samråd med en grupp elever som arbetar specifikt med utbudet av hbtqi-litteratur. Att som vårdnadshavare och rektor gå in och påverka utbudet är nedvärderande mot bibliotekariens kompetens och ett klart övertramp.
Alla böcker är inte för alla elever, men de allra flesta barn och unga kan själv avgöra om en bok passar eller är för grafisk eller explicit. Oavsett om det handlar om sex, våld, identitet eller politisk kamp. Och istället för att förbjuda böckerna kanske vi vuxna behöver bli modiga nog att diskutera det svåra med barnen. Vecka 41 är det Banned books week. Passa på att skylta med alla böcker ni kan komma på som är kontroversiella – det finns gott om listor – och bjud in till samtal om vad det är som skrämmer vuxna så mycket med de här böckerna.

Lär dig mer om Banned Books Week Sverige.
Lyssna på poddavsnittet Censur – Läs! Fast inte just den boken.

Hej!
Jag som skrivit inlägget är redaktör med ansvar för Hegas faktaböcker och driver Lättlästpodden. Innan Hegas jobbade jag drygt ett decennium som skolbibliotekarie i Kävlinge kommun. Har du frågor eller funderingar om lättläst? Mejla mig! 
– Emelie Olofsson (emelie@hegas.se)