23/6
Hegas

Hur viktigt är representation, egentligen? Och hur snackar man om vikten av läsning med ungdomar? Det diskuterar författaren Pär Sahlin och ungdomsbibliotekarien Martin Bensch i ett samtal om representation, demokrati och ungdomslitteratur.

Pär Sahlin och Martin Bensch jobbar med ungdomar på var sitt håll. Pär är författaren bakom de lättlästa ungdomsserierna Sävaträsk och Nadir, och ungdomsbibliotekarien Martin spenderar sina dagar på Helsingborgs bibliotek. 

Pär Sahlin Martin Bensch porträtt

Locka ungdomar till läsning

Ett sätt att locka ungdomar till läsning är att erbjuda böcker som relaterar till deras liv. Den unga läsaren kan på så sätt identifiera sig med karaktärer och se sig själv som läsare.
– Det är oerhört väsentligt att få känna att det finns böcker som skulle kunna handla om mig, eller saker som jag kan relatera till i min vardag, säger Martin.
– Ja, verkligen! Det är superviktigt att skolan och biblioteken presenterar litteratur som ungdomar kan känna igen sig i – och som känns modern, säger Pär.

Många föräldrar tenderar nämligen att bara erbjuda sina barn den litteratur som de själva läste under uppväxten.
– Om de bara visste hur mycket bra barn- och ungdomslitteratur som har skrivits i samtiden! Och som bättre representerar hur vårt samhälle ser ut, säger Pär.

EPA-killarna i ungdomslitteraturen

Ta EPA-killarna till exempel. Bristen på ungdomslitteratur om dem gjorde att Pär Sahlin skrev Sävaträsk. Serien handlar om Joar som mekar med sin EPA, hånglar med den snygga Minna och lär sig hantera en orättvis vuxenvärld.
– Det visade sig finnas ett uppdämt behov av litteratur som handlade om EPA-ungdomarnas liv. De har inte känt sig representerade i litteraturen på samma sätt som kanske innerstadstjejer har gjort, säger Pär.

Sävaträsk är fylld med burnouts, snus och dånande musik i stereon.
– Här har du EPA-traktorer så det bara sprutar om det! Ungdomar blir väldigt glada över att det finns i böckerna, säger Martin.

Att undvika fostringslitteratur

Att bli representerad i litteraturen handlar också om att få ha sina egenheter. Att Joar till exempel kör ett farligt race på en grusväg var inget Pär ville moralisera kring – det är en del av EPA-killens vardag.
– Jag tror att läsarna hade provocerats åt andra hållet om huvudkaraktären Joar står för allt det goda. Då hade de känt att det var någon slags uppfostringslitteratur jag skrev, säger Pär.
– Jag tror det med, att fostra läsarna är ju en mardröm, säger Martin.
– Ja, det måste få finnas omoraliska saker i böcker! Annars kommer vi ta död på litteraturen, säger Pär.

Det är en balansgång för författaren att få historian att kännas trovärdig utan att vara allt för tillrättalagd. Då måste karaktärerna få visa hela känsloregistret.
– Joar representerar killar med kort stubin som hamnar i trubbel. Jag har inte tagit bort de dåliga sidorna hos honom utan bara visat hur han hanterar det, säger Pär.
– Jag tänker också att det inte måste vara antingen eller. Du kan vara stenhård fotbollsspelare och ändå tänka väldigt mycket på känslor. Karaktärer måste få vara tredimensionella människor istället för pappfigurer, säger Martin.

Visa istället för att säga

Pär och Martin är överens. Läsning är viktigt för demokratin, men att vuxna tjatar om det lockar inte alltid till läsning. Vuxna borde istället angripa det från andra hållet.
– På biblioteket pratar vi inte om att bli en god samhällsmedborgare genom läsning, utan vill få dem att tycka läsningen är skoj. Vi visar istället att biblioteket är ett rum där de kan utöva demokrati som låntagare och påverka saker, säger Martin.
– Jag tror att du har en poäng där, Martin. Att använda den goda samhällsmedborgaren som slagträ mot ungdomar som inte läser är kontraproduktivt. Det handlar ju om att visa istället för att tala om vad demokrati är – tillsammans med böcker, avslutar Pär.